Roland Cedermark

Teologi vid köksbordet

Både Agnes och Ruben är och har varit regelbundna besökare på Kyrkans Barntimmar.

Följande samtal utspann sig över våfflor vid köksbordet.

Agnes: Gud kan aldrig dö.

Ruben: Gud kan leva igen.

Agnes: Mmm, fast Gud finns i alla människor.

Ruben: Gud kan leva igen!

Agnes: Varför är Jesus så populär egentligen?

Ruben: Gud kan bli en ängel.

Hellas-here we come!

...fast inte riktigt än. 

Efter ett impulsartat beslut har vår familj nu enkla biljetter till Athen den 11 juni 2008. Hur vi ska ta oss hem är inte riktigt klart.

Det lutar åt att vi tågar oss genom Balkan. Kan bli hur king som helst!

Prisa Herren!

Ni som inte har "Nej till reklam!" vid ert brevinkast, har kanske sett att jag har några bilder med i senaste numret av tidningen Spira, som ges ut av Svenska Kyrkan i Umeå.
Temat detta nummer var "Deckare och döden".

Bilderna på Lina Hognert (överst) är tagna i och utanför Profilteatern, och Annelie Bränström Öhman fotograferade jag nere i Universitetsbibliotekets källare.

På väg hem från Luleå

Jag hängde med Klungan till Luleå under deras pågående Jag är en fågel nu-turné. Hemresan blev ganska sen, så jag unnade mig själv en chokladmilkshake från Max i Ske-å. Sweet. Den höll mig sällskap ända till Robertsfors.
Det är speciellt att köra bil själv i kompakt mörker. Man får mycket tid att tänka och spela sjukt hög musik. Framförallt var det king att lyssna på Tom Waits Nighthawks at the diner från början till slut.

Trampbilsrace

Agnes följde med och hämtade lillebror hos dagmamman.

Fornstora tider gjorde sig påminda, så Agnes bjöd upp till trampbilsrace....

...men förlorade.

Vi lever på hoppet

Jag mötte Toggan

Torgny Lindgren besökte Umeå för att prata om sin nya bok "Norrlands Akvavit". Och det finns ju bara en som kan göra personerna i hans böcker rättvisa genom högläsning-och det är Torgny själv. Ni som inte var där missade något.
Sen blev det signeringskaos, alla tanter trängde sig längst fram, gubbarna strax därefter och Torgny försvann bakom ett hav av stickade halsdukar och manchesterkavajer.
Men, allt kommer till den som väntar! Till slut var den min tur och jag fick min bok signerad (-Min far hette också...Andreas, sa Torgny eftertänksamt) med den fina texten ovan.

Uppdatering: Rubens frisyr

När Rubens hår hade torkat fick min självkänsla sig en liten törn. Man kan nog konstatera att jag inte ska sälja kameran och börja en ny bana som frisör. Lyckligtvis var Ruben helt obrydd om hur taggigt klippt hans gyllene lockar voro, men det gjorde ont inombords när jag såg hur jag vanställt min ende sons fagra hårsvall.

Så jag måste erkänna, jag gjorde det alla vuxna män gör när de hamnar i knipa: -ringde morsan.
Hon kom förbi med sin wurschting-sax och chefade upp Rubens frisyr på nolltid.

Förutom bannor om att jag aldrig mer skulle använda en papperssax till att klippa mina barns hår med, så fick vi wurschting-saxen! Succé!
Hoppas bara att jag lärt mig något av det här.

Gräsänklingen bloggar ut

Min hustru drog till Skottland med jobbet och lämnade mig mol allena med två barn. Det låter värre än vad det är, jag överraskar mig själv med att vara tålmodig och pedagogisk.

I torsdags så var det dags för Agnes veckliga pianolektion med min kusin Jonas som lärare. Dagen till ära så hölls lektionen hemma hos oss, eftersom vi fyndat ett Malmsjöpiano på Blocket. Ruben och jag byggde andäktigt Lego i köket, emedan Jonas och Agnes plockade ut Dancing Queen på pianot.




I går fredag så susade vi ut till civilisationens utkanter, närmare bestämt Sävar och den juvel till simhall som den lilla kommundelen gömt undan bakom skolbyggnaden. Där mötte Alva & August med moder upp för bassängstämning. Väldigt lyckat.
Vid pass halv fem så drog alla Sävarfamiljer hem till sina villor för att brassa middag, vilket lämnade oss ensamma med en hel simbassäng, en bubbelpool och två loja badvakter i tjugoårsåldern. Grymt.


Agnes ville fota lite grann, så hon tog min kamera och begav sig resolut till vår stora hallspegel, och resultatet ser ni ovan.

Sen klippte jag Ruben, det var galet. Han blev faktiskt väldigt gullig...men det var läskigt att klippa, det började med att jag bara skulle korta av luggen bara så lite, eftersom Ruben fick den i ögonen hela tiden.
Sen fortsatte jag lite till vänster. Och lite till. Då gick det ju inte att lämna höger sida orörd. Så det blev en helklippning helt enkelt.
Jag måste få en second opinion på mina frisyrkunskaper innan jag släpper ut honom bland folk.
Någon?