Budgivningen. Akt 4: "Besvikelsen"

(Vi var budgivare 5)

Det värsta inträffade. Efter att stugan hade passerat 450.000 kr så hade alla utom vi och en till spekulant hoppat av. Och den andra spekulanten var betydligt mer stadd vid kassa än oss. Vilket svin! Det satt inte i pengarna där inte.

Och vi är sjukt besvikna.

Budgivningen. Akt 3: "Skarpt läge"

Budgivningen. Akt 2: "Nervositet"

Vi diskuterar strategier. Ska vi höja i små. små steg och trötta ut de andra budgivarna, eller chockhöja priset så att de andra trillar av stolarna? Inte för att vi nyss vunnit på lotto, men i alla fall.

Och vi har fått ett lånelöfte.

Vår bankkontakt nagelforde oss (nagelförde, nagelfarade?) och gav oss efter ett rejält snörp på sina banktjänstekvinnoläppar tillåtelse att låna det belopp ("men inte en krona mer!") vi så ödmjukt efterfrågat.

Och vi tackar Swedbank för det.

Men, skulle det inte vara enklast om mäklaren bara med ens förstått att det var just vår familj som var mest lämpad att ta över detta underbara fritidshus?

Och vi önskar att mäklaren kunde ringa köparen och bara:

-"Du, jag har två köpare som verkar så sjukt trevliga. De har inrett hela huset i huvudet flera gånger om, de har köpt en fin 60-tals sportbåt i fantasin (och peppat lös på att hyra båtplats i hamnen och börja hänga med gubbarna i båtklubben!), de vet precis vilka möbler de ska leta efter på loppiset nere vid campingen och de har tänkt plocka blåbär på tomten och baka blåbärskakor varje dag. Deras barn skulle tydligen få en lekstuga inbyggd i förrådet, ja jag vet inte riktigt hur de hade tänkt sig just det men...i alla fall så är min rekommendation som mäklare att det bästa vore om den här fantastiska familjen fick köpa fastigheten till utgångspriset. Alltså ingen budgivning. Ja, du hörde rätt. Det var bara det jag vill säga."

Budgivningen. Akt 1: "Förväntan"

Vi ska bjuda på en sommarstuga.
Det är ett vackert litet hus, byggt 1909, det har kakelugn, vedspis, trägolv och en jättefin inredd vind.
Tomten är en sk "naturtomt", dvs. den är inte kuvad av mänsklig hand (och inte utomjordiska händer heller).
Det finns ett extremt mäktigt uthus/förråd med fyra meter i takhöjd där det finns massor av Ernst-potential.

Och vi älskar det.

Tyvärr så anser tydligen nio andra glädjedödare att de också älskar huset.
De kommer att göra allt för att för att fördyra vårt köp, och kanske rent av krossa vår bräckliga lilla dröm om ett eget sommarviste.

Och vi hatar dom.

Budgivningen börjar i morgon torsdag klockan 09.00. Vi har surfat runt på siter om budgivningens psykologi, "mäklarnas tio bästa tips", och så vidare tills ögonen blödde. Men i slutändan vet man ju inte om vi står emot någon rik knös med monokel, kråsskjorta och outömliga valutareserver.

Och vi är sjukt nervösa.

Jag vill ha!

Ååh, 60-talssommar! Här kan vi åka hela familjen. De vuxna fram och barnen bak, baklänges. Vad har man med sig? Säkert en korg med kaffetermos, ballerinakex och nybakta bullar. Saft såklart.
Notera att motorn är färgmatchad med själva båten!

Grekland fastnade på film

På begäran: lite rörliga bilder från Hellas.
Ni får inte mindre än tre filmer!

Film 1: Vi hyrde oss en bil på Amorgos.
Film 2: En ostämd positivhalare i Aten.
Film 3: Panorama över Kendros Beach på Donoussa.

Grekland var ju inte tråkigt

Vi drog till Grekland i två veckor tillsammans med familjen Ledman (men efter ett missförstånd på biljettkontoret i Naxos, så blev deras nya namn familjen Leoman). Leomans har också två barn, Kalle och Hanna-två charmanta bustroll som vi hoppades skulle bonda med våra två illbattingar. Och mycket riktigt, det gick över förväntan, alla lekte med alla.

Här ser vi Guds lilla barnaskara i en fönsterglugg på Amorgos.

Hanna och Ruben hade i och för sig sina små skärmytslingar, men de brukade gå över ganska fort.


Hela grejen med resan var att ge Leomans ett smakprov på vår Greklandshype, så vi började med en natt på Naxos men ångade raskt iväg till den lilla ön Donoussa. Det är en väldigt liten ö som ligger ganska avigt till. Ett bager, tre restauranger, 1,5 minimarkets, två grymma stränder och 60 bofasta. Vi stannade där fem nätter och sjönk in i Medelhavsstämningen. Barnen badade och vi vuxna pimplade öl.


I salongen ombord på färjan Express Skopelitis så styrde den här träskepparen sin lilla bordslampa med stor beslutsamhet och sorgsen blick.


Guds lilla barnaskara konverserar belevat över en lunch på Donoussa.

Kalle och Agnes bygger korthus i Eigali. De visade prov på ett makalöst tålamod.

Efter Donoussa drog vi ner till Amorgos. Amorgos är en sjukt vacker ö med fantastisk snorkling. Delar av 80-talsklassikern "Det stora blå" spelades in här, så vi passade på att introducera Leomans till klippbadet Agia Anna på sydkusten.


Agia Anna. Sjukt fint.

Amorgos bjöd på storslagna berg och hisnande bilfärder. Vi trivdes och svettades (det var mellan 35-37 grader varmt de här dagarna!) och beslöt oss efter några dagar att ge oss vidare till en ö ingen av oss besökt: Ios.
Ja, Ios är fortfarand en tummelplats för hormonstinna tonåringar som vill festa dygnet runt, men det är också en vacker ö med fina stränder. Vi bodde på Island House, ett ställe med pool 300 meter från havet.


Gänget bakom Greklandsgänget 2007! Jag var förstås tvungen att klä mig i skurk-svart och stå längst till vänster.


...och här ser vi en typisk vuxenlunch. Notera att huvuddelen av den grekiska kostcirkeln verkar bestå av öl!

Barnen bodde i poolen, Kalle slog sin haka och fick sy 11 (!) stygn, vi satt på stranden i solnedgången och helt plötsligt var det dags att åka hem.

Det här stod att läsa på en vägg intill en bankomat i Aten. Den går ut till Physalis (apropå klotter med märkliga budskap)!

Hej då

Jag vet att en miljard bloggar världen över säkert behandlar samma sak. Eller så inte. Men jag vill tacka familjen Fisher för de här åren. Ni har bjudit på en rad minnesvärda söndagar i många år.

De sista minuterna i det sista avsnittet var bland det mest hypersentimentala och hjärtskärande jag sett. När David var gammal, i framtiden och såg barnen spela fotboll, och unga Keith kom fram ur det skarpa solljuset och log sitt "allt-kommer-att-ordna-sig"-leende...det var stort.

Och vi vet att Claire kommer att fixa det i New York.

I-landskylen hej, hej! I-landskylen!

Det är som bortom allt vad vuxenpoäng och mogenhetsvibbar heter, det här med att ha en sprängfylld kyl.
Skulle vårt kylskåp alltid se ut så här, så kanske det inte skulle bli en sån uppståndelse bland mig. Men, de få gånger den ser ut så som på bilden ovan....Oh Joy!

Choklad to the Boll

Ruben och jag har bakat intensivt goda chokladbollar enligt recept ur den förföriska kokboken "Njut en liten smula".

500g smör till ca 30 bollar! Sjukt icke-IG.

Chokladbollarna ska Ruben ha med sig till sitt 4-årskalas hos dagmamman Inger i morgon. Han kommer att representera fullt ut.

Agnes ska hälsa på i sin nya, allra första skola, och äta lunch i skolmatsalen. Hon är ruggigt peppad och spänd. Inte så konstigt, när man själv började ettan på Grisbackaskolan var jag övertygad om att mellanstadiebarnen rökte hasch, stal bilar och hade samlag. Som en säkerhetsåtgärd ska jag eskortera henne genom skolbesöket, sen ansluter vi till den hedonistiska chokladbollsorgien i Ingers kök.