Jag minns, del 1

Såg Rancid live på en skitig (finns det skinande rena?) klubb i Berlin. Publiken bestod av äkta punks med fräsiga kläder. Bandet och publiken spottade på varandra. Kändes storslaget på något sätt. Jag stod tryggt bakom en pelare och nickade med huvudet i takt.

Man blir så glad ibland

...för alla snälla Cobolt-kommentarer på Last.FM och MySpace:



...särskilt kul är det att den senaste personen som kommenterat i exemplet ovan heter just "Bajspunkalex". Han gillar alltså Bajspunk. Och Cobolt.
Great!

Påskäggsletande på Udden

Carl X Gustaf Skarsgård

Det här är Carl.
Här bjuder jag honom på lunch i NorrlandsOperans restaurang.
Carl är nog inte Straight Edge egentligen, men den fåniga uppläggningen av vår smaklösa vegetariska pasta bjöd ju onekligen in till en klassisk pose.
Anledningen till att jag pungade ut för hans lunch var att jag fick låna hans muskulösa underkropp till en fotografering för just NorrlandsOperan. Resultatet ser ni här:

Bilden är alltså tänkt att illustrera konserten "Skotska Musiklandskap" som ni kan läsa mer om här. Har ni vägarna förbi Operaplan, kan ni omöjligt missa den.
Min bild alltså.

Häst är bäst!

Two White Horses kallar dom sig, syskonen Jakob och Lovisa Nyström. De gör fantastiskt fin musik och snart får vi förhoppningsvis höra den på skiva. De två riktiga hästarna på bilden visade sig vara riktiga dyrgripar med stamtavlor från 1600-talet.

Närmaste hästen (nej, jag minns tyvärr inte namnen) är en hingst, och den bortre är en vallack. Det är inte varje dag man åker till Spöland och får lära sig något, men att hingstar inte tål valacker, det fick jag reda på den här dagen. 

Det var bitvis riktigt dålig stämning från hingstens sida, då kunde man känna sig ganska liten som tvåfoting på en genomfrusen åker.

Bråda dagar

Julafton 2007

Ursäkta min bloggfrånvaro!

Här kommer ett försök till kompensation; en sprakande bildkavalkad från 2007 års julafton!

I huvudrollen: vår fina kungsgran. 

Kompakt, tjock och med väl tilltaget utrymme för julklappar. 

Farmor och Nils i soffan, strax före farmors envetna pikar om Nils vikt. 

Måns kokar smörsås. Jonas steker vegefärsbollar. Som egentligen blev mer något slags vegefärspyramider, men vi låter det passera för i år.

Ruben bakom rödbetspatén och ägghalvorna med tångcaviar.

Farmor poserar. 94 år och bor själv!

Farmor och Jonas. Jonas gestikulerar vilt över snapsen.

Nils, Svenne och Måns och några kvadratmeter tunnbröd.

Spänningen var olidlig. Skulle tomten komma eller inte? Nu? Nu? Nu? Men nu då? 

Tomten kommer! Över hockeyplanen kom så till slut vår efterlängtade tomte. 

Ruben får sitt första paket - han nappade åt sig det och satte sig i säkerhet igen under loppet
av en halv sekund. 

Tomten hade rejält tilltagna lår. 

Nils visar upp Agnes nya sjal med mörkrosa inslag.

Svenne hjälper Ruben att montera den nya Lego-ambulansen.

Jonas spelade för pengar.

Stämningen var hög, bitvis mycket hög!

God Jul!

Är det bara jag?

Visst är Sylar i Heroes sjukt lik Niklas Strömstedt?

Som tur är så har inte Niklas Strömstedt för vana att skära upp ditt skallben med sitt högra pekfinger för att sen äta upp din hjärna. 

Fast det är kanske lite synd, jag hade nog uppskattat Niklas lite mer som artist då.

Kuddkrig

Take this!

Agnes sopar mattan med min kusin Jonas.

Nils tror att han har läget under kontroll, men ni ser själva hur prydnadskudden i Agnes hand kommer att träffa honom i tinningen bara hundradelar efter att bilden tas. 

Lundbergs, kom tillbaka från chartern snart! Allt är förlåtet!