God Jul!

Är det bara jag?

Visst är Sylar i Heroes sjukt lik Niklas Strömstedt?

Som tur är så har inte Niklas Strömstedt för vana att skära upp ditt skallben med sitt högra pekfinger för att sen äta upp din hjärna. 

Fast det är kanske lite synd, jag hade nog uppskattat Niklas lite mer som artist då.

Kuddkrig

Take this!

Agnes sopar mattan med min kusin Jonas.

Nils tror att han har läget under kontroll, men ni ser själva hur prydnadskudden i Agnes hand kommer att träffa honom i tinningen bara hundradelar efter att bilden tas. 

Lundbergs, kom tillbaka från chartern snart! Allt är förlåtet!

Karriärplaner

"Jag vill bli en motorcykelkille", förkunnade Ruben idag när jag frågade vad han ville jobba med när han blivit stor. 

Jaha, sa jag, och vad gör dom då?

"De kör runt, runt hela kvällarna!", fortsatte han.

Och på dagarna då?

"Då är de hemma, klär ut sig och skrämmer sin mamma och pappa."

Aha. Så de bor hemma?

"Mmm. Och på fredagarna gör de basket."

---

Det lät ju onekligen lite lockande. En skön mix av maskerad-slacker, MC-klubb och lite idrott.

4:e januari!

Alien vs Predator: Requiem. 

Jag är sjukt peppad. Vi kommer nog inte få se så många karaktärer med djup, eller höra en intelligent, driven dialog. 

Men jag ser fram emot en riktig splatterfest! 

Handlingen i korthet: Aliens och Predators kraschlandar på jorden (i USA såklart), och det blir helt enkelt ett djäkla ös, bland annat i ett köpcenter. 

Trailer finns här!

Back to school 4

I morgon bitti bär det av igen till den näst sista högstadieskolan. Det känns ganska skönt att få runda av det här jobbet. På vissa skolor har jag känt ett lätt tryck över bröstet efter ett par minuter i lokalerna. 

På den positiva sidan, så har jag blivit bjuden på lunch vid två tillfällen, och blivit glatt överraskad av den vegetariska skolmaten anno 2007.

Till sist en liten shout-out till min assistent Tim, som så heroiskt följt mig genom korridorer och uppehållsrum under den gångna veckan. 

Back to school 3

Jag hinner inte skriva så mycket i den här bloggen just nu, kanske kan ni hålla till godo med en bild från en högstadiemusiksal? 

Visst känner ni hur inspirationen riktigt flödar?

Släkten Fras

Släkten Fras verkar ha många strängar på sin lyra...

Back to school 2

...och idag besökte jag "min" gamla högstadieskola. Dessvärre fick jag inte återvända i triumf. Det visade sig att alla lärare jag haft hade slutat (en var faktiskt kvar, men var förstås ledig just denna dag). Det mesta var sig likt.

T.ex:

-Kemisalen där några nior släppte ut smörsyra i ventilationssystemet när jag precis börjat sjuan. 

-Sprinklern  vid toaletterna som Charlie  i parallellklassen eldade med en tändare under så att brandlarmet gick. (Nej, det gick inte så bra för honom i livet)

-Uppehållsrummet som till min stora bestörtning inte längre sålde Delicatobollar.

Jag plåtade lite och avslutade besöket med en lunch i matsalen (vi har alltid ett vegetariskt alternativ!) tillsammans med den nye rektorn och den under min tid så fruktade tillsynsläraren. 

Nu så här 20 år senare såg han inte alls farlig ut, och påstod att han kände igen mig. 

Jo, tjenare.

Back to school

Jag har fått i uppdrag att fotografera elever och miljöer på samtliga högstadieskolor här i Umeå. 

Det är märkligt hur snabbt man förflyttas tillbaka till sin egen högstadietid. Det går nästan att känna hormonerna och osäkerheten flöda i de ändlösa korridorerna. De trevliga och nyfikna eleverna står i bjärt kontrast mot de aptråkiga fasaderna och det obligatoriska sönderristade träbänkarna i uppehållsrummen. 

Och i morgon ska jag besöka min gamla skola. 

Det var ett tag sen sist.

Det bästa med att ha kontor hemma:

...är att man kan göra sin egen latte. 

Roland Cedermark

Teologi vid köksbordet

Både Agnes och Ruben är och har varit regelbundna besökare på Kyrkans Barntimmar.

Följande samtal utspann sig över våfflor vid köksbordet.

Agnes: Gud kan aldrig dö.

Ruben: Gud kan leva igen.

Agnes: Mmm, fast Gud finns i alla människor.

Ruben: Gud kan leva igen!

Agnes: Varför är Jesus så populär egentligen?

Ruben: Gud kan bli en ängel.

Hellas-here we come!

...fast inte riktigt än. 

Efter ett impulsartat beslut har vår familj nu enkla biljetter till Athen den 11 juni 2008. Hur vi ska ta oss hem är inte riktigt klart.

Det lutar åt att vi tågar oss genom Balkan. Kan bli hur king som helst!

Prisa Herren!

Ni som inte har "Nej till reklam!" vid ert brevinkast, har kanske sett att jag har några bilder med i senaste numret av tidningen Spira, som ges ut av Svenska Kyrkan i Umeå.
Temat detta nummer var "Deckare och döden".

Bilderna på Lina Hognert (överst) är tagna i och utanför Profilteatern, och Annelie Bränström Öhman fotograferade jag nere i Universitetsbibliotekets källare.

På väg hem från Luleå

Jag hängde med Klungan till Luleå under deras pågående Jag är en fågel nu-turné. Hemresan blev ganska sen, så jag unnade mig själv en chokladmilkshake från Max i Ske-å. Sweet. Den höll mig sällskap ända till Robertsfors.
Det är speciellt att köra bil själv i kompakt mörker. Man får mycket tid att tänka och spela sjukt hög musik. Framförallt var det king att lyssna på Tom Waits Nighthawks at the diner från början till slut.

Trampbilsrace

Agnes följde med och hämtade lillebror hos dagmamman.

Fornstora tider gjorde sig påminda, så Agnes bjöd upp till trampbilsrace....

...men förlorade.

Vi lever på hoppet

Jag mötte Toggan

Torgny Lindgren besökte Umeå för att prata om sin nya bok "Norrlands Akvavit". Och det finns ju bara en som kan göra personerna i hans böcker rättvisa genom högläsning-och det är Torgny själv. Ni som inte var där missade något.
Sen blev det signeringskaos, alla tanter trängde sig längst fram, gubbarna strax därefter och Torgny försvann bakom ett hav av stickade halsdukar och manchesterkavajer.
Men, allt kommer till den som väntar! Till slut var den min tur och jag fick min bok signerad (-Min far hette också...Andreas, sa Torgny eftertänksamt) med den fina texten ovan.

Uppdatering: Rubens frisyr

När Rubens hår hade torkat fick min självkänsla sig en liten törn. Man kan nog konstatera att jag inte ska sälja kameran och börja en ny bana som frisör. Lyckligtvis var Ruben helt obrydd om hur taggigt klippt hans gyllene lockar voro, men det gjorde ont inombords när jag såg hur jag vanställt min ende sons fagra hårsvall.

Så jag måste erkänna, jag gjorde det alla vuxna män gör när de hamnar i knipa: -ringde morsan.
Hon kom förbi med sin wurschting-sax och chefade upp Rubens frisyr på nolltid.

Förutom bannor om att jag aldrig mer skulle använda en papperssax till att klippa mina barns hår med, så fick vi wurschting-saxen! Succé!
Hoppas bara att jag lärt mig något av det här.

Gräsänklingen bloggar ut

Min hustru drog till Skottland med jobbet och lämnade mig mol allena med två barn. Det låter värre än vad det är, jag överraskar mig själv med att vara tålmodig och pedagogisk.

I torsdags så var det dags för Agnes veckliga pianolektion med min kusin Jonas som lärare. Dagen till ära så hölls lektionen hemma hos oss, eftersom vi fyndat ett Malmsjöpiano på Blocket. Ruben och jag byggde andäktigt Lego i köket, emedan Jonas och Agnes plockade ut Dancing Queen på pianot.




I går fredag så susade vi ut till civilisationens utkanter, närmare bestämt Sävar och den juvel till simhall som den lilla kommundelen gömt undan bakom skolbyggnaden. Där mötte Alva & August med moder upp för bassängstämning. Väldigt lyckat.
Vid pass halv fem så drog alla Sävarfamiljer hem till sina villor för att brassa middag, vilket lämnade oss ensamma med en hel simbassäng, en bubbelpool och två loja badvakter i tjugoårsåldern. Grymt.


Agnes ville fota lite grann, så hon tog min kamera och begav sig resolut till vår stora hallspegel, och resultatet ser ni ovan.

Sen klippte jag Ruben, det var galet. Han blev faktiskt väldigt gullig...men det var läskigt att klippa, det började med att jag bara skulle korta av luggen bara så lite, eftersom Ruben fick den i ögonen hela tiden.
Sen fortsatte jag lite till vänster. Och lite till. Då gick det ju inte att lämna höger sida orörd. Så det blev en helklippning helt enkelt.
Jag måste få en second opinion på mina frisyrkunskaper innan jag släpper ut honom bland folk.
Någon?

Sen höststämning

5 kilo LEGO, och allt kommer tillbaka

Vi städade källarförrådet i lördags. Längst in stod en gammal koffert som Bea pustandes släpade ut i källarkorridoren:
-"Är det här din? Vad är det i den egentligen?"

Det var Lego, baby!
5 kilo briljant sjuttiotalslego som jag hade glömt bort med jämna mellanrum. Det är lego från den period då danskarna inte gjorde hyperspecifika byggsatser som nu, utan bitarna gick lika bra att bygga en båt som en husgrund med.

Efter att ha tvättat bort trettio års hudavlagringar, oboyspill och annan smuts så byggde jag och Ruben ett hus med vidhängande garage, två bilar och ett fartyg. Och jag upptäckte hur många minnesbilder jag fick av olika legobitar.

Bitar som kunde röra sig eller var särskilt små hade en speciell status i leogbyggarvärlden. Min kusin Jonas berättade idag över en vegtoast på Göteborg att han hade använt transperenta och färgade ett-ettor som betalningsmedel i sin barndoms kvarter i Luleå.

Min bästa sjuttiotalslegobit så här i efterhand, 2007, lagom till att det analoga marknätet släckts ner helt i Sverige är denna:

Briljant.

RUTH och ALVAR

Den här husvagnen stod tillfälligt parkerad utanför vår port igår kväll, bakpå satt dekalen ni ser ovan.

Den väcker flera frågor.
Har alltså Ruth och Alvar tryckt upp en egen dekal som de ger bort till vänner? Till främlingar?
Finns det en fortsättning på dekalen som är bortskuren?
Typ: "...och vi hade jättetrevligt" eller "...och nu vill vi varna er andra-åk INTE dit!"

Det finns en Alvar och en Ruth i Pilgrimstad enligt hitta.se, men de har inte samma gatuadress!
Vad har hänt sen de lät trycka upp dekalen?
Blev fakturan från dekaltryckeriet spiken i kistan i deras gemensamma liv?

Ruben är kung på frisbee

Han har en grym backhand...


...och är förvånansvärt träffsäker för sin ålder.


Men ibland blir det fel. Som när man råkar hitta av sin storasyster i ansiktet och blir åtsagd både av sin dagmamma och sin pappa, samtidigt.

Det här med hotellkök

Har ni någonsin tänkt på hur många scener ur både film och TV-serier som utspelar sig i hotellkök?

Det är ju faktiskt helt sjukt.

Det finns två kategorier av hotellköksscener:

1. En vild jakt. Någon stöter till en i kökspersonalen så att tallrikar eller rostfria bleck flyger all världens väg.
2. Någon smyger sig in på hotellet. Denne någon stjäl ofta personalkläder i köket.

Jag har jobbat i ett hotellkök på det glada 90-talet. Inget av det ovannämnda inträffade.

Samtidigt i mitt stereoskåp...

Nu har det hänt igen. Jag har halkat ner i HiFi-träsket.
Jag traderade bort mina gamla stereoprylar och investerade i en lätt begagnad, rörbestyckad Advance Acoustics cd-spelare samt en Trends Audio T-Amp (10.1). Det låter sjukt bra för de pengarna! Efter att ha tryckt i nya JJ-rör från Micke Åhdén så låter det ännu bättre! Det är kul att lyssna på musik igen!
Nästa steg blir att ge mina fina Braun L 480/1-högtalare från 1972 en inre översyn. Delarna ligger i ett hörn av vårt kontor och stirrar uppfordrande på mig.

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Den store spafotografen

Eminenta reklambyrån Vardag bad mig fota miljöbilder i och kring IKSU Spa. Några av bilderna ser ni här. Byggnaden var rätt så tacksam att plåta eftersom den är sjukt mäktig, rent arkitektoniskt, alltså.

Jag gillar verkligen att fota byggnader. De kan ju inte försvara sig eller blinka.

...och så måste man vara noggrann och verkligen välja rätt vinkel. Stolar måste ställas rakt och blanka ytor putsas...kalla mig galen, men jag tycker på riktigt att sånt är roligt!

Den store sälfotografen

Bortsett från att ha fotat en fot till ett försäkringsärende, så var det här mitt mest udda uppdrag hitills:
-Att fota sälkött till en kokbok om-just det-säl!
Det ni ser på bilden är rökt sälkött med fin garnering av superduktiga kocken Susanne Jonsson.
Som ni ser så liknar det rostbiff till det yttre, men smaken ska enligt Susanne ligga någonstans mellan hare och fisk.

Ibland är det skönt att vara vegetarian.

I lingonskogen

Vi plockade lingon och blåbär i Sörmjöle i helgen. Ruben har här fångat sin ytterst modemedvetna far på bild, som sportar en svart Abhinanda-jacka. Ett idealiskt plagg för utflykter i skogens skafferi!

Jag idag