Vi städade källarförrådet i lördags. Längst in stod en gammal koffert som Bea pustandes släpade ut i källarkorridoren:
-"Är det här din? Vad är det i den egentligen?"
Det var Lego, baby!
5 kilo briljant sjuttiotalslego som jag hade glömt bort med jämna mellanrum. Det är lego från den period då danskarna inte gjorde hyperspecifika byggsatser som nu, utan bitarna gick lika bra att bygga en båt som en husgrund med.
Efter att ha tvättat bort trettio års hudavlagringar, oboyspill och annan smuts så byggde jag och Ruben ett hus med vidhängande garage, två bilar och ett fartyg. Och jag upptäckte hur många minnesbilder jag fick av olika legobitar.
Bitar som kunde röra sig eller var särskilt små hade en speciell status i leogbyggarvärlden. Min kusin Jonas berättade idag över en vegtoast på Göteborg att han hade använt transperenta och färgade ett-ettor som betalningsmedel i sin barndoms kvarter i Luleå.
Min bästa sjuttiotalslegobit så här i efterhand, 2007, lagom till att det analoga marknätet släckts ner helt i Sverige är denna:
Briljant.
2 kommentarer:
King of the kong! Mina favoritlegominnen inkluderar feta rymdskepp, utan specialbitar mind you, och ett helt jävla Formel ett-lopp. Jag minns hur en clean svartvit bil alltid fick vinna.
Tack för tipset! Jag har ett bestämt minne av ett stort lego-rymdskepp som jag tror gömmer sig i mammas källarförråd (inköpt för cykelverkstads-pengar). / Peter
Skicka en kommentar